Intensiv Omantripp

När min fru i slutet av september bestämde sig för att åka med en väninna till Kanarieöarna i början av december så började en idé om en liten skådarresa så smått ta form. Jag tog hjälp av Facebookgruppen Fågelresor för att förhöra mig om olika potentiella resmål och efter lite funderingar föll valet på det populära skådarresmålet Oman. Landet är känt för att husera flyttande fåglar från både Europa, Asien och Afrika, samt ha en del spännande häckfåglar utöver det. Från början hade jag tänkt åka 3-4 dagar, men med tanke på avståndet så utökades det till fem heldagar på plats plus två resdagar.

Att åka på fågelresor innebär utöver själva resan flera intressanta faser. För det första ska man boka allting, vilket jag tycker är kul, att jämföra resor, hotell och hyrbilar ger en otrolig reslust. Den andra fasen innebär planerandet av själva fågelskådandet. Nätet är fullt av reserapporter, det finns litteratur att köpa och kanske hemsidor för fågelskådning i regionen. Sedan kommer höjdpunkten såklart, genomförandedelen. Men man ska inte glömma fasen när man kommit hem, att gå igenom bilder, kanske till och med skriva en reserapport, uppdatera sin hemsida och på andra sätt dela med sig av sina upplevelser.

Jag valde att flyga med Qatar Airways från Köpenhamn till Salalah med ett kort stopp i Doha, det fungerade utmärkt. Flygbolaget tillåter mycket bagage vilket är trevligt när såväl tubkikare som kameragrejer och annat ska med. Hotellet valde jag ett enkelt lägenhetshotell i bra läge. Frukost, pool och andra bekvämligheter var jag inte intresserad av, och Jawharet Al Kheir Furnished Apartments levererade precis vad jag behövde till ett mycket bra pris. Dessutom var hotellets wifi mycket bra, vilket åtminstone inte jag varit bortskämd med på mina utlandsresor. Efter mycket velande så lade jag ganska mycket krut på en rejäl hyrbil. Jag fick en GMC Yukon på några ton, som var mycket trevlig att ha när man skulle ut i lite mer oländig terräng. En liten olycka när jag blev påkörd av en pakistanier visade dessutom att hyrbilsfirman var mycket bra att ha att göra med. De kom till platsen, hjälpte mig med det praktiska och jag fick ut en ny bil istället. Jag bokade via Interrent Oman men i praktiken var det hos Europcar (som dock var dyrare) som jag hämtade bil osv.

Utöver ett tiotal reserapporter av framförallt svenska skådare köpte jag även boken Birdwatching guide to Oman av Dave E. Sargeant, Hanne & Jens Eriksen. Utöver att boken är bra, så finns det även onlineuppdateringar att tillgå. En ny uppdatering gjordes bara dagar innan jag åkte och dessa var extremt värdefulla. På hemsidan birdsoman.com finns även en fil med gps-koordinaterna i boken. Genom att med lite trixande och filomvandlande få in platserna i appen Co-pilot GPS hade jag ett perfekt verktyg för att hitta till lokalerna i boken. I princip alla lokaler i reserapporterna fanns även i boken, i synnerhet om man använde den senaste uppdateringen från nätet. När det gällde fälthandbok använde jag Birds of the Middle East av Richard Porter. Jag införskaffade både bok och app, vilka användes med belåtenhet, appen under dagarna i fält och boken på kvällarna när kluriga fåglar som fotograferats skulle identifieras.

Dagbok

2 december


Mitt första mål för dagen var Al Mughsayl några mil väster om Salalah. Första stoppet var ett par mindre dammar mellan vägen och havet, där jag fick se bland annat fasanjacana, större flamingo, sibirisk tundrapipare, revhäger, kohäger och silkeshäger. Jag körde vidare fram till parkeringen vid havet som ska vara den bästa havsfågellokalen väster om Salalah. Tyvärr var det helt vindstilla så några regelrätta havsfåglar blev det inte, däremot en del annat, såsom långnäbbad mås, sotmås, tofstärna och iltärna. På väg tillbaka mot bilen fokuserade jag på de tättingar som fanns i området och det var givande! Bland annat fick jag se arabstenskvätta, ökenstenskvätta, svartstjärt, sinaiglansstare och afrikansk silvernäbb. Därefter körde jag en mindre grusväg norrut och efter någon kilometer hittade jag en liten vattensamling med vass. Här fick jag fina obsar på en eftertraktad resart, papyrussångare och utöver det fanns det massor med annan fågel, exempelvis turkestantörnskata, blåtrast, citronärla och inte minst en kejsarörn, en art som gäckat mig länge både på hemmaplan och utomlands. Äntligen fick jag till det livskrysset! Efter denna lilla tur väntade lite mat inköpt på en mack och planering för nästa stopp.

Nästa stopp var inte vad som helst, utan den i det närmast mytomspunna soptippen i Raysut, mellan Salalah och Al Mughsayl. Redan när jag närmade mig så började det dyka upp stäppörnar - de var överallt, på stängselstoplar, kraftledningsstolpar, på dumprar och bulldozrar som inte användes denna fredag (helgdag) och inte minst i luften. Det var tydligt att det inte gick att köra in på tippen, men jag hade fått lite tips om platser både söder och norr om som skulle vara fullt tillräckliga. Jag började norr om, uppe vid reningsverket där det satt hundratals storkar, främst abdimstorkar men även vita storkar. Tyvärr förstod jag inte att jag nog hade kunnat parkera och gå in på området, men jag såg dessa målarter fint även utifrån. Mellan reningsverket och soptippen gick en väg längs en kraftledningsgata och där körde jag och fick otroliga närobsar på sittande stäppörnar. Därefter körde jag till ett område strax söder om soptippen och där var det örnkoll på högsta nivå. Över huvudet seglade hundratals örnar, 90% var stäppörn men det fanns även en del kejsarörnar och större skrikörnar. Andra arter som sågs vid soptippen var ladusvala, bronsibis och silkeshäger.

När jag 700 bilder senare sett mig mätt på örnar begav jag mig tillbaka mot Salalah och på vägen körde jag längs både öst- och västsidan av West Khawr. Västsidan var inte så spännande men på östsidan såg jag bland annat isabellatörnskata, tofslärka och en efterlängtad art i form av grön biätare.

Dagens sista lokal var Salalah Nature Reserve som består av en liten khawr med omgivande buskmark, samt en strandsträcka. Lokalen hade inte fått de bästa omdömena men i förhållande till detta blev jag väldigt nöjd. Khawren innehöll lite hägrar av olika slag men höjdpunkten var buskmarken som var full med vadare, i synnerhet pipare, jag fick bland annat se större strandpipare, kustpipare, svartbent strandpipare, ökenpipare och höjdpunkten och livskrysset mongolpipare. Längs stranden gick även där vadare i form av kärrsnäppor och sandlöpare. När solen gick ner fiskade stora mängder delfiner ganska nära stranden och tillsammans med dem en hel del måsar och tärnor, bland annat tundratrutar, stäpptrutar och persiska småtärnor. En härlig solnedgång fick jag också se innan jag begav mig hemåt med minneskorten proppfulla och batterierna urladdade.

3 december

Andra skådardagen hade jag bestämt mig för att börja med att åka norrut, till byn Mudday, en oas ungefär två timmars bilresa ut i den arabiska öknen. Målet var förstås en del riktiga ökenarter, och med lite flyt den kanske mest speciella av alla arter som går att se i regionen. Jag hade läst på lite rapporter och visste var jag kunde hitta en bra obsplats i byn. Väl där så tog det bara någon minut till jag få se det jag kommit för, längre ner i byn flög 3-4 stycken hypokolius. Det gav hopp om mer, men tyvärr var det enda obsen på arten. Flera reserapporter indikerade att de var klart lättast att se strax efter soluppgång, och det verkade ju stämma allt för bra. Men det fanns fler arter att se, bland annat fick jag se större turturduva, stenökenlärka, nilsolfågel, afrikansk turkduva, blek klippsvala, munkstenskvätta och papyrussångare.

Därefter begav jag mig tillbaka till den nordsydliga huvudvägen och ett par misslyckade stopp längs vägen sänkte väl humöret något. Om ni åker till Oman, så se till att försöka läsa reserapporter som är från den tiden på året ni ska åka. Under början på december är lokaler som gissningsvis är ganska gröna ett par månader tidigare extremt uttorkade och fågelfattiga. Jag begav mig därför tillbaka ner mot Salalah igen, för att hinna besöka ett par lokaler i staden denna dag.

Första stoppet tillbaka i Salalah blev Ayn Sahnawt, en källa i en liten ravin, där det som i alla andra källor var strikt förbjudet att bada pga risken för en snigelburen sjukdom som sprids i denna typ av färskvatten. Det verkade inte bekomma en del av lokalbefokningen som glatt plaskade runt... I fågelväg var det en hel del som rörde sig och ville hitta vatten. Höjdpunkten på lokalen blev en svarthalsad trast som är mycket ovanlig i Oman generellt, men framförallt i södra delen av landet. Det var kul att få hitta en riktig raritet! Utöver denna fick jag möjlighet att se flera av de vanliga arterna som jag såg på många lokaler, men här fick möjlighet att se dem lite bättre, såsom blåtrast, sinaiglansstare, abessinsk glasögonfågel, rödahavsvävare, levantbulbyl och zebrasparv.

Efter detta begav jag mig ner till kusten och den i många rapporter omskrivna East Khawr. En khawr är en bräckvattenlagun som ofta ligger strax innanför stranden. När det blåser på rejält kan den fyllas på från havet, annars är det vatten som kommer från bergen som fyller på. Det ger näringsrikt vatten där stora mängder fåglar trivs. Bland de fåglar som noterades fanns fasanjacana, grön dvärgbiätare, rishäger, styltlöpare och bläsgås. Det märktes att jag varit uppe sedan ottan. Detta blev min tidigaste dag då jag åkte tillbaka mot hotellet redan före solnedgången.

4 december

Tredje dagen på mitt Omanska äventyr hade jag förmånen att utforska lokaler tillsammans med Erik Hirschfeld och Johan Elmberg som kommit ner till Oman kvällen före. Vi började med att köra till Ayn Kheesh, en ravin ett par mil öster om Salalah. Det var spännande att få följa med två rutinerade skådare och det var inte en slump att det denna dag togs betydligt färre bilder, men hittades väldigt många arter. På denna lokal fick vi bland annat se abessinsk solfågel, streckad prinia och svartkronad tchagra.

Efter någon timme körde vi vidare till nästa lokal, ytterligare ca en halvtimme österut, Wadi Hanna. Det var inte så mycket fågel på plats, men vi fick se bland annat forsärla, ormörn och afrikansk paradismonark, detta var tre reskryss för mig, så stoppet kändes ändå småtrevligt.

Därefter begav vi oss upp i bergen mot det gigantiska slukhålet Tawi Atayr. På vägen upp fick vi bland annat se kortstjärtad korp och kejsarörn. Målarten nummer ett vid slukhålet är yemensiska som jag tyvärr inte fick se. Vi hade en flock kandidater på väg tillbaka mot det lilla caféet, men de fick lämnas obestämda.

Nästa lokal vi besökte var Jebel Samhan där vi spanade efter klippörn, men tyvärr fick jag inte förmånen att se denna magnifika örn. Tillsammans med yemensiskan gör det ju dock att jag MÅSTE återvända till Oman fler gånger, det är ett hårt jobb, men någon måste göra det.

Vi körde ner mot den lilla staden Mirbat där vi gjorde ett par stopp. Vi började med en soptipp strax norr om staden, där det inte var några mängder rovfåglar, men vi fick i alla fall se vit stork, turkestantörnskata samt en mycket fotogenisk ökenstenskvätta. Nästa stop blev en khawr i Mirbat där vi först såg lite hägrar, vadare och änder innan vi flyttade fokus mot havet. Det blåste på hyggligt och vi hoppades på lite havsfåglar. Lite blev det också i form av reskryssen masksula och arablira. Erik pekade ut en liten udde några kilometer österut som vi tog oss till, för att försöka hitta lite mer havsfågel, men det var inte riktigt rätt vind och några fler arter fick vi inte in. Mörket började lägga sig och jag tog mitt fyrhjulsdrivna monster och begav mig tillbaka till Salalah igen, ungefär trekvarts färd västerut.

5 december

Nu var det bara spurten kvar för mig, och jag hade fortfarande ett antal lokaler som jag gärna ville besöka och morgonen näst sista dagen började jag på lokalen Ayn Hamran. Lokalen har visat upp mycket goda artantal i rapporter jag läst och det var ett bra besök även för mig. Ett aber var dock de stora mängder spindlar som hade nät mellan träden. Det är rejäla pjäser och man är inte sådär jättesugen på att traska in i ett sådant, det gjorde att jag var ganska försiktig och faktiskt gick runt betydligt mindre än jag hade hoppats på. Men ett antal arter blev det trots allt, utöver de vanliga redan nämnda bland annat arabisk sångare, isabellatörnskata, ormörn och palestinasolfågel.

Därefter styrde jag kosan västerut, mot nästa lokal som lovade mycket enligt reserapporterna, nämligen Wadi Darbat. Så mycket nytt blev det dock inte på denna lokal, men ganska fina fotolägen på sinaiglansstrare, zebrasparv, blek klippsvala, citronärla och arabstenskvätta är ju inte helt fel det heller. Men det mest spännande var kanske de rovfåglar som befann sig ganska långt västerut men då och då seglade in över dalen. Bland annat tornfalk, ormörn och stäppörn. Men även några som jag inte kunde identifiera då avståndet var för stort. Jag bestämde mig för att försöka ta mig upp på höjden väster om lokalen och se om jag kunde hitta lite rovfågelhotspots där uppe.

Tack vare GPS:en hittade jag en väg som gick fram emot den sluttning som leder ner mot ovan nämnda lokal och jag körde den vägen för att försöka se örnarna i lite bättre vinkel. Det första som hände var att en kejsarörn gled över huvudet på mig på väldigt låg höjd, så det verkade lovande. Jag spenderade några timmar med att köra lite kors och tvärs på vägarna runt byn Adanham som ligger halvannan mil norr om Taqah, på vägen mellan Salalah och Mirbat. De vidsträckta markerna betades av otaliga kor och dromedarer, men även fågellivet var bra. När det gäller rovfåglar fick jag utöver arterna jag redan sett nerifrån Wadi Darbat även se dvärgörn och örongam. Den första ett reskryss och den andra ett livskryss! Förutom rovfåglarna fick jag även se många exemplar av bland annat fältpiplärka, trädpiplärka, isabellastenskvätta, ökenstenskvätta, arabstenskvätta och isabellatörnskata.

När jag kom ner till huvudvägen svängde jag förbi Khawr Taqah men det var väldigt uttorkat och inte mycket nytt att se, dock resans enda fiskgjuse och en närgången brun kärrhök.

Dagen avslutades med ett nytt besök vid East Khawr där fåglarna var ungefär de samma som vid förra besöket, det som möjligen var nytt eller åtminstone inte uppmärksammades förra gången var bland annat stjärtand, årta, rödspov, bronsibis och storskarv. De sisnämnda kunde tyvärr inte trots idogt spanande förvandlas till socotraskarvar, som missades helt på resan, ytterligare ett skäl att åka tillbaka alltså.

Avslutningen vid East Khawr var tyvärr ofrivillig, efter detta stopp skulle jag egentligen leta efter fläcktjockfot, men när jag skulle svänga in på parkeringen blev jag påkörd, och istället för tjockfot fick jag prata med polis och byta hyrbil, det gick dock bra med mig och bra med de i andra bilen, viktigast kändes det som.

6 december

Sista dagen valde jag att starta i Ayn Razat, en av de sista riktiga hotspots jag hade kvar att besöka. Jag inledde med att promenera runt parken en timme, och fick fina obsar på arter som jag sett tidigare, med lite bra fotolägen på bland annat abessinsk solfågel och abessinsk glasögonfågel. Men det var egentligen då det spännande började, när jag hittade en led in i dalen innanför parken. Det första som visade upp sig var en fotogenisk afrikansk paradismonark och inne i dalen fick jag se bland annat koel, arabisk rödhöna, ormörn och kejsarörn. Jag hade även en svartkronad tchagra som dock inte heller denna gången ville hamna på bild.

Efter Ayn Razat körde jag norrut, återigen till områdena runt Adanham. På den ligga vägen österut som jag körde även under gårdagen så mötte jag en man som var ute och vallade sina kor. Han vinkade glatt, jag vevade ner rutan och han sade, -my car, down there, och pekade längs vägen. Sedan stegade han runt bilen, öppnade dörren och hoppade in med kommentaren -drive! Lite förvånad över hans offensiva inställning körde jag ner honom till hans bil ett par kilometer ner längs vägen och förklarade med halvengelska och teckenspråk att jag tittade på fåglar. Han nickade ivrigt och förklarade att här var jag välkommen att köra vilka vägar jag ville. Det var väldigt trevligt, eftersom det fanns några mindre vägar som jag inte riktigt tagit mig mod till att våga mig in på dagen före, men nu körde jag in på en mindre väg efter jag släppt av min kompis. En bit fram längs vägen stod ett stort fikonträd och jag såg ett par mindre fåglar hoppa vid foten av det. Det visade sig vara ett par arabstenskvättor som jag försökte fotografera en stund. Plötsligt hörde jag vingslag från trädet och ut for en duva. Snabbt förstod jag att det var en gulbukig grönduva, ett nytt reskryss! Duvan flög 50-60 meter bort till ett mindre fikonträd, jag följde efter för att försöka få en bild. Tyvärr for duvan vidare utan att bli förevigad. Jag gick tillbaka till det större trädet och tänkte att det kanske satt fler där, så jag klappade händerna och ut for 15 duvor! Efter lite katt-och-råtta-lek mellan fikonträden i grannskapet lyckades jag få till några bilder.

Därefter begav jag mig till Khawr Rawri som lovade mycket men inte såg ut riktigt som jag förväntat mig. För att komma in var man tvungen att lösa någon form av biljett till en arkeologisk park, så jag valde att vända istället och efter att ha tittat på några fältpiplärkor och isabellastenskvättor begav jag mig västerut igen.

Målet var vägen mot Ayn Hamran och Ayn Kheesh, där jag under dagen med Erik och Johan hade sett lite lärkor som jag gärna ville ta en närmare titt på. Efter att ha kuskat runt en stund på grusvägarna hittade jag vad jag kommit för, jag lyckades få reskryss och fina bilder på korttålärka och livskryss och en halvtaskig bild på svartkronad finklärka. Så svartkronad var den dock inte eftersom jag bara lyckades få honan på bild. Därefter körde jag betydligt mer västerut, för en favorit i repris.

Jag kunde nämligen inte låta bli att återigen få uppleva det makalösa skådespelet med hundratals örnar vid soptippen i Raysut. Det var återigen ett häftigt besök, men det var klart bättre att vara där en fredag, när det är ledig dag för folk i Oman. Nu var det skytteltrafik med tunga lastbilar och fåglarna var inte lika nära som förra gången. Ett tips för alla potentiella omanfarare är att fundera på vilka lokaler som passar bäst när folk är lediga, och vilka som passar bäst när folk inte är lediga. Exempelvis är tydligen Ayn Hamran inte särskilt kul när det är hundratals helgfirare på plats och fikar, så det passar bättre en vardag.

Som avslutning på denna sista dag på min resa begav jag mig återigen ner till Salalah Natural Reserve, lite solnedgång och kanske någon havsfågel tänkte jag att man kanske kunde få se. Det visade sig att fiskarna kom in med sina båtar vilket drog till sig enorma mängder trutar, måsar och större tärnor. Jag fick möjlighet att studera dessa på nära håll. De dominerande arterna var två underarter till fåglar vi se hemma. Stäpptrut är en underart till kaspisk trut och tundratrut är en underart till silltrut. Utöver dessa finnas det även bland annat sotmås, skräntärna och tofstärna. Sedan var det bara att beundra utsikten en stund medan solen gick ner. När detta skådespel var över kunde jag bara konstatera att resan var över för den här gången. Men jag ska tillbaka till Oman, så är det bara.

Jens Stålberg - 170105