5 down, 18 to go...

Första uppdateringen av projektet att nå 400 kryss tog ungefär nio månader. Det har tyvärr varit ganska dåligt med drag under perioden och en tung dipp på tallsparv under hösten var sur, även en hyggligt stationär mongolpipare i Skåne när jag var i Norrland smärtar svårt. Som lök på laxen en ovanligt långstannande videsångare, nej det var inte kul. Det som hjälpt upp farten lite är att Raritetskommittén haft vänligheten att göra två arter kryssbara. En av dem hade jag sedan tidigare och den andra var lätt att täppa till. Det rör sig om stripgås och mandarinand. Så soffkryss och lågt hängande frukt har bistått till progressen.

Så om vi tittar lite mer i detalj på hur de fem fördelat sig mellan de 23 på den prioriterade listan, bubblarlistan och bonusarter jag inte hade förutsett, så ser det ut som följer:

Amerikansk sjöorre - Bland de 23

Mindre gulbena - Bland de 23

Stäppsångare - Bland de 23

Stripgås - Bonus!

Mandarinand - Bonus!

18 minst otroliga

Purpurhäger - larmas nästan årligen, snart står en snällt.

Kohäger - vanligare och vanligare i Danmark, det borde spilla över.

Hökörn - två eller tre i Danmark bara 2020. Ny Sverigeart på gång?

Fjälluggla - kontrollerat häckande par eller övervintrande, svår men inte omöjlig.

Ringnäbbad mås - en hamnstationerad någon vinter?

Lunnefågel - åtskilliga fynd varje år, rätt plats eller inblåst krävs.

Svartvingad vadarsvala - haft en chans jag inte tog, blir det fler?

Mindre sumphöna - orkar jag åka och lyssna, mer motivation än annat.

Amerikansk tundrapipare - dragit på en som blev sibirisk. Länge sedan sist i landet.

Gulbröstad snäppa - Bara glöm denna stringart nr 1.

Rosenmås - känns svårare nu än för 10 år sedan.

Sumpvipa - någon vipa blir det, jag tror på s(l)umpar sig så här.

Rostgumpsvala - gäller att vara på rätt ställe, troligen runt Långe Jan i maj.

Västlig medelhavsstenskvätta - den västliga lite mindre ovanlig än den östra.

Svartstrupig järnsparv - troligen dragbar om den dyker upp, gör den?

Videsångare - börjar bli skamart, årlig på Öland.

Sammetshätta - Öland såklart, men är jag där?

Fältsångare - några sångare kommer det bli, fält känns årlig.

Polyglottsångare - fångas när jag är på Öland. Staketkryss.

Lappmes - egentligen enkel, men kräver ett långt drag med planering.

Och så bubblarna

Smutsgam - larmas då och då, oftast osäker, känns klurig.

Örnvråk - inte bara ovanlig, utan även svårbestämd. Krävs stationär.

Rödfalk - Öland på våren, men man måste vara på rätt ställe.

Balearisk lira - relativt tidig höst i norra Halland. Men är jag där?

Eleonorafalk - korta obsar, andrahandsobsar, notoriskt svår.

Jungfrutrana - kan gå och beta på någon åker, men har jag tid att dra?

Ismås - två sedda i Skåne men det börjar bli ett tag sedan.

Mongolpipare - många år sedan, dags för en sådan igen?

Dvärgspov - långsökt, men den kanske återkommer?

Sandsnäppa - en liten calidris blir det. Dvärg, långtå? jag kör på sand.

Svarthuvad trut - vanligare på andra sidan Östersjön. Österlen?

Skatgök - Kortstannare, men en varm julidag. Revingefältet?

Kalanderlärka - ofta hyggligt dragbara, men de måste ju hitta hit också.

Bruntrast - kändes som den skulle ses då och då, men verkar svår.

Turkestantörnskata - Någon nyare sänkt nu, verkar mycket svår att bestämma.

Östlig medelhavsstenskvätta - garderar med den östliga kusinen också.

Vattensångare - fångad på sydkusten kanske?

Gyllensparv - ovanligare och ovanligare, snart tio år sedan sist.

Svarthuvad sparv - kortstannare och Gotland de senaste åren, repris snart?

Tallsparv - bara hannar går att bestämma, riktigt länge sedan sist.

Som avslutning tänkte jag ta de tre från väntatlistan och reflektera lite över hur de sågs i förhållande till min kommentar:

Amerikansk sjöorre - ligger en stationär utanför Mellbystrand inom något år.

Här fick jag alltså helt rätt, det är inte vanligt. Den låg inom ett år utanför Mellbystrand. Tänk om det vore så förutbart oftare.

Mindre gulbena - stannar ofta ett tag, nyligen i både No och Dk.

Inte så långstannande, men upptäcktes perfekt en fredag vilket gav möjlighet till helgdrag. Hade den upptäcktes en måndag hade det varit kört.

Stäppsångare - lite ovanligare än fältsångare, men i princip årlig.

Var mer än årlig under 2020, sågs ganska många gånger och även Skånes första som jag hade möjlighet att dra på.

Så nu hoppas jag att kryssandet kommer igång ordentligt under våren, så att nästa uppdatering kan ske om något år igen, men det märks att det börjar bli klurigt. Mångav mina svåra arter är sedda många gånger sedan jag kryssade dem, nu gäller det inte bara att det dyker upp rariteter, utan vilka rariteter också. Jag hoppas på uppdatering senast april 2022, att jag då nått 387.

Jens Stålberg - 210311