Norge och Runde

Redan under 2008 när jag började med fågelskådning hörde jag för första gången talas om ön Runde utanför Norges kust. Då var jag inte så påläst, trodde ön låg längre norrut men fascinerades av de otroliga bilderna på framförallt lunnefågel som togs där.
Något år senare växte nyfikenheten och jag läste mer om ön, och så smått började en tanke att det nog var ett ställe man skulle besöka att födas.
Så 2013 blev det äntligen dags, efter att ha lagt rätt mycket tid på research under våren så blev den en tripp sent i juli. Normalt är det betydligt tidigare folk åker dit, normala tiden är nog från midsommar och 2-3 veckor framåt. Men det passade bättre med semester att åka lite senare, och de allra flesta fåglarna verkade vara kvar i hyggliga antal, så resan gick av stapeln från den 24:e juli och framåt.
Vi tog det lugnt till Runde, och först den 26:e anlände vi för tre övernattningar. Det första som hände var att vår stuga var dubbelbokad, vilket var fullständigt lysande, eftersom vi fick ett helt hus istället!
Runde betraktas som nordens sydligaste fågelfjäll, och just upp på detta fjäll gick turen första kvällen. Det är en rejäl promenad upp på fjället, man bör avsätta ordentligt med tid, en timme är inte att ta i. Vägen upp bjöd på ängspiplärkor, diverse trutar och måsar, samt en överflygande havsörn. Fina fåglar, men inget nytt! Men så snart vi kom upp på fjällets ängar så fick vi stifta bekantskap med storlabbarna som patrullerar över sina häckningsområden.
Storlabbarna har bra koll på oss besökare, så länge man går på stigarna (vilket är det enda man får gå på) så håller de sig lugna. Men när man såg en del som hade lite problem att läsa instruktioner och skickade ut sina barn i terrängen, då attackerades dessa barn omedelbart av labbarna och barnen fick slänga sig på backen för att inte bli rivna - mycket underhållande, men tyvärr missade labbarna sina mål.
Väl framme vid sydsidan fick vi se den imponerande branten där tusentals havssulor häckar, fantastiskt ståtliga fåglar som gjort Runde till sin ö. Men just den här dagen fick de finna sig i att vara i skymundan, det var lunnefåglar som gällde!
När vi kom fram till lunneklippan blev det en otroligt antiklimax, det visade sig vara en smal och slingrig stig ner till klipphyllan, innehållande en stege och bitvis en kedja att hålla sig i när man gick väldigt nära stupkanten. Efter en timmes extra promenad visade det sig att jo, det var just denna stig som var enda vägen ner till avsatsen.
Efter mycket vånda lyckades vi ta oss ner och OM det var värt det. Lunnefåglarna började precis komma in med fisk till de små i det vindstilla vädret och mot en klarblå himmel. Kamerorna smattrade oupphörligen. Det är utan tvekan fågelfotokarriärens största kodak moment hittills!
Trötta men nöjda begav vi oss tillbaka ner för berget och såg redan fram emot morgondagens favorit i repris.
Dag två inleddes med en båttur runt ön, tyvärr var vädrets makter inte riktigt med oss, utan det kom en hel del regn, men det hindrade oss inte från att få en fantastisk båttur med härliga observationer av en massa nya spännande fåglar. Toppskarv, havsörn, tobisgrissla, lunnefågel, sillgrissla, havssula och tretåig mås fotograferades från mycket behagliga avstånd. Den båtturen var otrolig och på stående fot bestämdes att även detta skulle provas en gång till.
Nu infinner sig någon form av repeat som jag inte tänker redogöra för. Ytterligare en fjälltur följdes alltså av båtfärd, och lite nya vinklar och dimensioner till bilderna adderades, upplevelsen var dock väldigt likartad. Den sista eftermiddagen spenderades promenerandes längs Rundes stränder, en lite lugnare, mindre spekatkulär men inte alls oäven skådning gavs, där bland annat skärpiplärka sågs, men även mycket trutar, måsar och lite annat smått och gott. Efter en god natts sömn lämnades Runde för den här gången. Första men definitivt inte sista kändes det absolut som!

Jens Stålberg - 130801