I elfte timmen

Sedan jag började med fågelskådning så har jag tyckte det varit något speciellt med vadare. Dessa små långflyttare som lever ett minst sagt intensivt liv med kort tid på häckplatserna och strapatsrika flyttar över gigantiska avstånd. En ny vadare är något extra att få se och det är kryss som värmer lite extra. Därför var det ju lite trist att 2016 länge såg ut att bli ett år utan nytt vadarkryss.

Men den femtonde november löste det sig, då jag redan på väg att jobba hemma fick larm om en fågel som bestämts med hjälp av bilder dagen före. Nu var fågeln säkert bestämd, och dessutom kvar. När jag kom fram stod några skådare och berättade att fågeln just nu var iväg en vända, men att den kom tillbaka med jämna mellanrum. Några nervösa minuter senare så kom den tillbaka ensam, och visade sig fint på ca 40 meters avstånd. Men det blev bättre, bara några minuter senare kom en flock kärrsnäppor och anslöt, och tillsammans kom de närmare och närmare. Som minst var den rara vadaren bara tio meter ifrån mig. Ett riktigt trevlig kryss, nummer 342, var ett faktum, en rödhalsad snäppa!

Jens Stålberg - 161115