Galenskap deluxe

Kristi himmelfärdshelgen är av hävd en stor fågelhelg på Öland och för mig var det premiär att få åka dit i egenskap av ledamot i styrelsen i Club300. Men veckan innan började en galen plan ta form, att innan Öland åka upp till Stockholm för färd längst ut i havsbandet och ett besök på Svenska Högarna och där få se det första stationära, eller dragbara som det heter på kryssarspråk, exemplaret av en amerikansk kusin till en i ytterskärgården ganska vanlig andfågel.

Efter en trevlig middag hemma hos far blev det på torsdagsmorgonen en tur ner till Stavsnäs där båten avgick. Ett fokuserat och förväntansfullt gäng med Ronny Malm och Don Hulman i spetsen åkte ut och nu skulle fågeln hängas in. Men det gick inte så som vi hade hoppats och önskat. Fågeln vägrade visa upp sig och trots ett par extra timmar gick vi som andra båt av sexton bet på att få se fågeln. Ett ganska modstulet gäng åkte tillbaka, och inte blev det bättre av att det morgonen efter visade sig att fågeln hade varit närvarande och vi hade kört ganska nära den med båten utan att få se den.

Jag åkte ner till Öland och jobbade för Club300 men redan på fredagseftermiddagen började en revanschplan ta form. Skepparen kontaktades och boende säkrades hos syrran. Så söndag morgon klockan 06 stod jag där på bryggan igen, tillsammans med min Club300-kollega Markus Lagerqvist och nio andra förväntansfulla. Denna gången gick det mycket bättre och redan en knapp halvtimme efter att vi kom fram fick vi se fågeln. Eurofori fick en ny dimension. Det var utan konkurrens mitt skönaste kryss. Fågeln simmade lugnt omkring norr om ön innan den plötsligt lyfte och drog västerut. Men vi fick återse fågeln från båten tillbaka och kryss nummer 347 blev ytterligare lite mer förevigat. Arten som så långt givit mig mest umbäranden i form av mil i bil, båtturen och annat är knölsvärta!

Jens Stålberg - 170528