Litet jubileum

Så var det återigen dags att nolla. Senast det skedde var för precis under ett år sedan när jag fick se min 350:e art. Nu är det alltså tio nya på det.

Fågeln i fråga är faktiskt en av de fåglar jag dragit på flest gånger utan att se. Det började med en individ i Skåne för några år sedan som jag gick bet på trots fyra försök. Därefter en fågel på Öland som jag försökte genskjuta efter att den larmats men varken jag eller någon annan såg den igen. Sedan har jag varit fyra gånger de senaste veckorna och försökt se den här individen, men först på femte försöket, eller tionde gången gillt totalt, så lyckades jag få se den!

Jag hade egentligen tänkt havsfågelskåda i Malmö (inte så vanligt, men ibland går det) och hoppades att kanske till och med få fotografera tärnmås, men vid strax efter två kom larmet och en halv timme senare var jag på väg ut mot de rovfågeltäta markerna mellan Svedala och Skurup. Nästan framme kom larmet man aldrig vill ha, fågeln hade lyft och dragit norrut. Jag körde runt i området, stannade tio minuter och spanade, hittade en ny punkt, spanade, och fortsatte så i drygt en och en halv timme.

Men så plötsligt, på vad jag förmodar var uppvindar vid en tydlig kulle i terrängen, så var gladorna plötsligt betydligt mindre än en annan fågel. Jag kunde se och fotografera den på långt håll under kanske fem minuter innan den försvann. Det var ingen drömobs, det blev inga drömbilder, men trots allt blev det ett nytt kryss, det var det viktigaste. Kryss nummer 360 blev den sista av de örnarter som setts i landet, nu har jag sett alla åtta, inklusive kejsarörn som blev sist i raden. Det kommer även en liten summering av min väg till 375 kryss i och med att jag nu nått 360, den ligger under rubriken artiklar här på hemsidan.

Jens Stålberg - 181024