Dagens dubbel III

På midsommarafton ska man äta sill, dricka snaps och leka små grodorna. Men det är ju inte direkt på morgonkvisten, så jag passade på att ta en tur ner till Ottenby på morgonen, och vilken tur att jag gjorde det!
Mitt första stopp var Karl X:s mur, ungefär en kilometer norr om avtagsvägen mot Ölands södra udde. Härifrån hade det rapporterats höksångare vilket är en art som länge gäckat mig. Jag fann guld nästan med en gång, jag hade bara tagit mig en liten bit ner från vägen innan jag fick höra och se den första sångaren. Jag lade ungefär en timme på att försöka få några hyggliga bilder vilket inte var helt lätt, men det rådde inga tvivel i alla fall, art nummer 228 blev höksångare!
Därefter fortsatte turen ner till södra udden, jag fick några fina bilder på rödspovar men annars gav det inte så mycket. På vägen tillbaka så stod plötsligt någon och tittade intensivt in i det knotiga barrträdet strax utanför stationsträdgården och där satt en mindre korsnäbb i trädet! Jag såg fågeln direkt när jag fick upp kikaren, men när jag skulle byta till kamera så flög den omedelbart iväg österut och sågs inte mer av oss. Det blev alltså ett nytt kryss, men även en förargelig fotolucka, kryss nummer 229 blev mindre korsnäbb.
På väg norrut träffade jag min skånske bekant Gunder Jönsson som jag stod och snackade med en stund, vi utbytte lite tips och jag var fortfarande lite irriterad över att inte fått bättre bilder på höksångaren, så jag bestämde där och då att ge det ytterligare en liten stund.
Efter en halvtimmes letande konstaterade jag att höksångarna inte ville visa sig bättre så jag begav mig mot bilen. Av någon anledning vände jag mig en gång och höll på att ramla omkull av förvåning när en stor rovfågel plötsligt dök upp och flög mot mig. Karaktärerna upprepades som i någon form av mantra och efter bara någon sekund så insåg jag att detta var för litet för att vara en havs- eller kungsörn, men alldeles för stort och örnlikt för att vara en vråk eller glada. Det var en örn, men vilken sort? För mörk för stäppörn, och även för mörk och jämnfärgad för mindre skrikörn. Min bestämning blev större skrikörn, och efter att jag tagit de bilder som gick i det extremt otäcka motljuset så övergick aktiviteten till larmande.
Sedan ett drygt år tillbaka har jag ju det larmsystem som finns för fåglar i Sverige, men hittills har jag bara fått larm, aldrig larmat ut något. Dock har jag torrsimmat tillräckligt många gånger för att det skulle gå ganska fort att få ihop uppgifterna och dra iväg larmet. Örnen gick österut och lite syd, så jag vände snabbt bilen och körde ner mot Södra udden igen. Väl framme vid avtagsvägen mötte jag en bil som uppenbarligen fick mitt larm just denna sekund eftersom de kastade sig på bromsen och kastade sig ur bilen. Precis samtidigt visade örnen upp sig och flög nu åt sydväst istället, över Ottenby Kungsgård. De två i bilen var mycket nöjda med mitt larm och de höll med om min (i larmet angiven som osäker) artbestämning. Fågeln däremot var därefter som uppslukad för stunden, men sågs dagligen under flera veckor. Det visade sig även att den hade setts någon dag tidigare, men det larmet var en andrahandsuppgift som jag hade missat.
Det blev en mycket trevlig midsommar, som kröntes av tre härliga fågelupplevelser, där faktiskt de två kryssen (tredje skådardagen i rad med två nya kryss!) för den här gången fick stå tillbaka för det första larmet, som blev dagens höjdare!

Jens Stålberg - 130621