Framme på rätt ställe var det en smal sak att hitta fåglen, det tog gissningsvis en sekund efter att jag fått se vattnet. Det var nästan helt stilla och fågeln låg och sov bara en meter från strandkanten. Timmen som gick därefter bjöd på många fina observationer av fågeln som så småningom vaknade till och började fiska. En rejäl plattfisk fick den sätta i sig när den simmade lite längre ut. Den visade också sina kraftigt ruggade vingar som troligen var anledningen till att den befann sig så länge i denna vik. Art nummer fyra för året, och 250:e totalt blev vitnäbbad islom. Ett litet jublieum alltså, halvvägs från fågelskådare (200 arter) till Fågelskådare med stort F (300 arter).

Nöjd efter denna upplevelse fortsatte jag norrut mot Bjärehalvön och Torekov, för att försöka få in en eller kanske till och med två andra arter som jag letat efter en stund. Två fåglar starkt förknippade med havet där stormfågeln fortsätter gäcka mig även efter dagens försök.

Den andra fåglen hade dock den goda smaken att visa upp sig i flera exemplar. Först upptäckte jag den i norra delarna av Torekov, och sedan i de södra, på samma ställe där jag fick se toppskarv i början av året. Jag har tidigare sett arten i Norge, men det här blev premiär i Sverige. Det var inga drömobsar direkt, fåglarna simmade långt ut men var rätt lätta att identifiera trots detta. Art nummer fem för året och 251 totalt blev tobisgrissla!

Jens Stålberg - 140329