Ostlig dubbel På lördagen efter det lyckade försöket att se brunsångare hade jag några klara mål, det första var att få se ytterligare en ostlig sångare som jag aldrig sett. Den hade rapporterats från östra sidan och jag körde ner tidigt på morgonen för att leta. Vi var ett tiotal skådare på plats (det var man oftast denna helg) men tyvärr dök fågeln aldrig upp. Efter någon timme så kom ett larm på arten någon mil söderut, så jag satte mig i bilen och drog iväg. Väl på plats tog det några minuter, men ganska snart dök fågeln upp, en liten kvick rackare som verkligen inte hade sitta still som bästa gren. Jag lyckades dock få några hyggliga rutor på den och fick även flera trevliga observationer av arter som grå- och grönsiska, samt en del andra flyttande fröätare, gissningsvis av ostligt ursprung som valt denna väg på sin flyttning. Men juvelen i samlingen var kryss nummer 313, en kungsfågelsångare! Efter besöket hos kungsfågelsångaren så begav jag mig en bit norrut, till Triberga, där jag startade en promenad längs kusten, för så kallad strandraggning. Det innebär helt enkelt att man hittar sig en potentiellt spännande strandremsa och går igenom den för att se om man hittar något spännande. Jag spenderade över fyra timmar på min tur, men hittade ingenting av större intresse. Lite piplärkor, steglitser och en till synes inte helt kry ljungpipare var väl det minst ospännande. Inte heller folk såg jag, trots en potentiellt bra sträcka så träffade jag inte en levande själ på i princip en halv dag. När jag kommit tillbaka till bilen satte jag mig och åkte norrut, för att möjligen kunna få en bättre obs på brunsångaren, men då small det till, en extremt ovanlig och mycket exotisk fågel hade setts ungefär en kvart söderut. Jag gjorde en u-sväng och nitton minuter efter larmet var jag på plats - tillsammans med 400 andra. Ja, du läste rätt, FYRAHUNDRA personer hade hunnit dit på under tjugo minuter. Efter att jag gått en potentiellt bra sträcka själv. Jag undrar hur mycket rariteter som missas på Öland beroende på denna ovilja att slita själv, jag ska försöka undvika att bli sådan där larmgalning, utan även leta efter egna spännande fåglar. Men tillbaka till rariteten som ganska snabbt visade upp sig och jag fick några halvtaskiga bilder på den också, en otroligt läcker fågel som jag var mycket glad att få se. Art nummer tre på två dagar och nummer 314 totalt blev tajgablåstjärt! Som för att förbättra dagen lite extra fick jag även se en vitgumpad buskskvätta nere vid Ölands södra udde innan mörkret föll, dessutom ett exemplar av en potentiellt ovanlig ras, som kan vara föremål för en framtida splitt och därmed ett så kallat soffkryss. Sådana ska man också ta höjd för. Efter lördagens stora jaktlycka blev söndagen lugnare men fortfarande trevlig. Jens Stålberg - 151010 |